Björken som pionjär

Björken (Betula spp.) är så vanlig att den ofta ses om ett naturligt inslag överallt i vårt tempererade klimat. Här i området dyker den upp överallt, och jag har klurat på hur jag ska kunna använda björkens funktioner bättre. Här följer ett kort försök att se närmare på björkens roll och nytta i vårt odlingslandskap, och i vår övriga levnadsmiljö.

Björkens växtsätt

Tittar vi tillbaka i ett längre tidsperspektiv så var björken också en av de första vedartade växterna som tog plats efter att inlandsisen drog sig tillbaka. Björken finns i flera olika underarter, men alla björkar i Sverige fyller mer eller mindre samma funktioner. Det är kanske den mest flexibla arten i vårt klimat, då vi hittar den från längst i söder till högst uppe vid trädgränsen i Lapplandsfjällen. Björken är en av de första växterna att återta mark efter en ekologisk störning. En pionjärväxt som tittar fram efter exempelvis avverkning, brand eller plöjning. Det tar inte lång tid innan björksly etablerar sig. En anledning till att den ofta kommer först, är att den inte har några större problem att etablera sig på torr och näringsfattig mark. En annan är den stora frödistributionen. Björken är alltså en opportunist, och om vi nu ska försöka se och lära oss av de naturliga företeelserna omkring oss, så borde vi kunna använda oss av detta.

Tittar du på en större samling tätväxande björkar i landskapet så kan du med stor sannolikhet vara säker på att en störning inträffade innan björken tog plats (eller så står du och tittar på en planterad vedåker). Björken växer nämligen inte tätt i mer än en generation. Den är solkrävande och känslig mot skugga, och det gör att dess frön vanligen inte klarar sig i tätbevuxen skogsmark i ytterligare en generation. Den dyker i stället upp i solstinna gläntor och öppningar i landskapet. Dess roll i successionen är således att bereda väg för större ekologisk komplexitet, efterföljande buskar och mer skuggtåliga växter.

Hur förbereder den då för efterkommande växter, och vad kan vi ha för nytta av björken i det sammanhanget?

Om du som jag har fått in björken i närheten av odlingar så kan du dra nytta av det så länge inte björken blir för stor. I ett öppet landskap så växer alltid björken bäst i en solficka, så om du undrar var du hittar ett bra växtklimat på obrukad mark, leta efter en ansamling av björk. Att uppväxt björk dessutom fungerar som vindbarriär är också något som gynnar ett mikroklimat för odling. Björken har också ett ganska genomsläppligt bladverk, och inte så djupa och spridda rötter. Detta gynnar efterkommande växter, och det är därför något som också talar till björkens fördel i en samodling.

Till skillnad från flera andra medlemmar av den större björkfamiljen (Betulaceae), så har jag inte hittat några troliga referenser till att björken skulle vara en direkt kvävefixerare. Å andra sidan har forskning visat att växtlighet av björk är något som gynnar markens kvävefixerande mikroorganismer över tid. I jämförelse med andra träd så har björken gynnat kvävefixerande mikroorganismer upp till 20 gånger bättre. 1)Nitrogen fixation (C2H2‐reduction) in birch litter,  Hans‐Örjan Nohrstedt, Scandinavian Journal of Forest Research, Volume 3, 1988 – Issue 1-4 Jordens struktur och komplexitet förbättras, och möjligheten för närliggande växter att tillgodogöra sig kväve ökar. Björken fungerar också som en av de snabbaste ”utjämnarna” av näringsöverskott i ett ekosystem. Studier har visat att björken är duktig på att ta upp överflödigt kväve i marken och sen fixera detta i bladverket. 2)Ecological Physiology of Nitrogen Use in Trees Following Forest Disturbances, Nancy Falxa-Raymond PhD, Columbia University 2011 När exempelvis stora träd dör i närheten så är björken en snabb näringsackumulerare, den tillgodogör sig näring som övriga ekosystemet tillgängliggör.

Hur kan vi använda oss av björken?

Kommande björknära odling

Kommande björknära odling

Ju längre björken står och fäller sina löv, desto mer effektiva blir jordens kvävefixerande mikroorganismer och desto mer mullämnen bildas. När jag ser på detta så tycker jag att det kan vara värt att försöka använda mig av björkens roll som pionjär på ny odlingsmark. Speciellt eftersom den redan finns på plats. Inom odling så vill jag försöka nyttja björken som snabb näringsackumulerare, som en god indirekt kvävefixerare och som vindbarriär. Jag anar att det bör fungerar bra för samplantering av exempelvis bärbuskar eller kanske till och med grönsaker, speciellt i nybruten jord. Detta trots att björken inte är direkt kvävefixerande.

Om vi dessutom täckodlar ordentligt så kanske björken har möjlighet att snabbt ta upp överflödig näring som inte nyodlade växter kan tillgodogöra sig, och istället fixera detta till bladverket. Något som senare kan ”portioneras” tillbaka genom lövfällning. Lite omständigt kan tyckas. Men jag tänker att ett kväve/ammoniaktillskott nära björken också borde bergänsa björkens rottillväxt, då björken inte måste sträcka ut sina rötter så långt för att nå samma näringstillskott. Detta kanske kan göra att trädet kan nyttjas än längre inom samodling. Samtidigt kan det vara ett sätt att låta björken, jordens mikroorganismer och mykhorizzan reglera näringsfördelningen över växtsäsongen. Om vi dessutom hamlar trädet för täckmaterial, så kan vi sträcka ut samodlingsperioden ytterligare.

Min tanke är att vi kanske kan använda björken, och kanske andra pionjärväxter, som buffertväxter. Ett sätt att stabilisera näringsfördelningen med hjälp av björk, mikroorganismer och svamp.

Så varför inte bara plantera en kvävefixerare som t.ex. Al? Jo, det kan vi också göra. Men både arbetsinsatsen och ingreppet är större, och Al och Björk är också ganska olika när det kommer till exempelvis fuktbehov och växtsätt. Effekten kanske är bättre med en planterad kvävefixerare, och ett system som en skogsträdgård är troligen mer kvävestabilt eftersom en succession på kanske 50+ år planeras. Jag pratar dock om ett mer närliggande tidsperspektiv. Där kanske vi kan låta björken stå, och samtidigt hjälpa till med att etablera framtida odlingsmark. För övrigt så har jag sett några designade skogsträdgårdar där björk ingår. Bl.a. denna desing på Island. Jag har också sett forskning som visar att björken gynnar Frankianodulisering och därmed kvävefixering i jorden, när björk och al odlas bredvid varandra. 3)Frankia populations in soils under different tree species—with special emphasis on soils under Betula pendula, Plant and Soil , Volume 121, Issue 1, pp 1–10 Björken kan till och med gynna nodulisering mer än själva alen. Så varför inte både björk och al som och kväfixerare?

Men förutom odling, så finns såklart andra nyttoområden för björken. Inom permakultur talas det ofta om ”stacking functions”, alltså om att låta ett element (exemplevis ett träd) få så många funktioner på sin plats som möjligt. Björken i odlingslandskapet kan alltså ha många funktioner, beroende på var den växer.

Björk och björksly

  • binder kol till marken från atmosfärens CO2 med stöd av mikroorganismer.
  • stabiliserar störd mark och bereder väg för större ekologisk komplexitet.
  • kan fungera som barriär mot kringliggande landskap, mot insyn och mot vind.
  • buffrar snabbt näringstillgången för kringliggande växter.
  • fungerar som hem för otaliga insekter och fåglar.
  • är ett utmärkt gömställe mot rovfågel, för ankor och höns.
  • är Nordens vackraste hängmatteträd.

Förutom detta så har den så klart ett antal platsobundna funktioner så som ved, redskap och byggmaterial, näver, björksav, samt bladens saponiner m.m.

Jag hoppas jag kan återkomma med någon form av utvärdering, av de kommande björknära försöksodlingarna.

Ankor gömmer sig för rovfågel

Ankor gömmer sig för rovfågel

 

 

Referenser   [ + ]

1. Nitrogen fixation (C2H2‐reduction) in birch litter,  Hans‐Örjan Nohrstedt, Scandinavian Journal of Forest Research, Volume 3, 1988 – Issue 1-4
2. Ecological Physiology of Nitrogen Use in Trees Following Forest Disturbances, Nancy Falxa-Raymond PhD, Columbia University 2011
3. Frankia populations in soils under different tree species—with special emphasis on soils under Betula pendula, Plant and Soil , Volume 121, Issue 1, pp 1–10

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *