Misstag, permakulturtänkande och cement

Hallå där.

Jag gjorde ett inlägg på sociala medier häromdagen som var helt uppåt väggarna felaktigt faktamässigt. Det handlade om mängden CO2 som frigörs och förflyttas till atmosfären vid framställningen av cementets grundingrediens cementklinker. Vi kan säga att det var en miss – ett ordentligt misstag, och flera har påpekat det. Tack till er! Det gav mig en möjlighet reda ut vad som är rätt och samtidigt att babbla lite om hur jag ser på misstag ur ett permakulturperspektiv.

Glödande cementklinker som tillverkas i en oerhört energiförbrukande process, med höga CO2-utsläpp som konsekvens.

Jag brukar säga att permakultur är ett förhållningssätt till världen, ett regenerativt sätt att tänka, verka och samspela. Misstag gör vi alla och inom permakulturen uppskattar vi misstag eftersom vi alltid kan lära av dem. I vårt nuvarande kunskapsbaserade expertsamhälle däremot, så likställs misstag med misslyckande, och hela grunden för det perspektivet ligger i en tanke om att vi ska tävla, bli bäst och bygga prestige. Den som blir bäst får mest resurser. Jag brukar passa på att kalla det synsättet för den gamla världsbilden 🙂

Permakulturen vill ta oss bort från tävlandet och Knapphetstänkandet. Två permakulturprinciper att förlita sig på när vi jobbar med detta, är Samarbete istället för tävlan (Cooperation instead of Competition) och I problemet finns lösningen (The Problem is the Soultion). När vi aktivt väljer att plocka bort personlig prestige ur ekvationen så kan vi se misstag som fina Möjligheter, att lära oss själva och alla andra. Istället för knapphet ser vi vilka lösningar som finns att nå. Misstag är inte något som Begränsar oss. Misstag är en vägledande resurs, och vi ska vara tacksamma för att misstagen uppmärksammar oss på vägen framåt.

Misstag är bra och användbara!

Men låt oss först kika på vad ett misstag är och hur det kan uppkomma. Arne Næss var en norsk ekosof som har jag har använt mig av som vägledning en del tidigare och nu blev han plötsligt aktuellt igen. Perfekt! Låt oss bli lite abstrakta en stund.

Misstag gör vi alla, som sagt. Men misstag är inte slumpartade tillfälligheter. Misstag är aktiviteter, bedömningar eller beslut som får oplanerade eller oönskade konsekvenser. Det finns så klart anledningar till att misstag dyker upp. Några vanliga anledningar är 

  • oförsiktighet 
  • dålig analys eller logik 
  • förvirring i informationsled
  • dåligt självförtroende

Genom att kika närmre på dessa anledningarna kan vi börja att se hur vi kan angripa misstaget och lära oss något nytt, på ett personligt plan eller tillsammans.

När vi pratar om oförsiktighet och dåligt självförtroende så hamnar vi inte sällan inom det som kallas Confirmation Bias eller Konfirmationsbias. Vi hamnar alla där ibland. Vissa mer än andra. När vi befinner oss där, så använder vi helt enkelt våra redan etablerade uppfattningar om hur världen funkar, och vi tar in all ny kunskap och placerar den innanför den mallen. Vi utmanar inte våra förutfattade meningar utan vi söker istället endast information som bekräftar vår redan etablerade världsbild. Inte alls en ovanlig företeelse inom flera subkulturella grupper som ofta fokuserar mer på grupptillhörighet, än konsekvenserna av vad man faktiskt gör. Här hittar vi mer fokus på hur man bör tänka och agera, än vad det som faktiskt görs. Och här vill vi inte hamna inom permakulturen – vi vill vara så öppna gentemot nya förutsättningar som möjligt. Det är ju då vi är anpassningsbara och resilienta. Vi vill använda oss av Skulle-kunna-tänkande istället för Måste-borde-tänkande. (Could-thinking instead of Should-thinking). Inom KBT (kognintiv beteendeterapi) används termer som Bordetänkande och Stämpling.

Dåligt självförtroende behöver inte handla om att någon generellt sett har dåligt självförtroende och därmed fattar felaktiga beslut. Det kan också handla om att vi uppfattar bärare av kunskap som auktoriteter. Att vi i grunden mäter oss själva gentemot andra och kanske bedömer vår egen kunskap som mindre värd. Då köper vi ibland andras information på ett okritiskt sätt. “Hon är ju skitduktig, så det hon säger måste vara rätt.” Dåligt självförtroende skapar ibland också lite för mycket känslor som späder på förrvirring i informationsled, och då kan det vara knepigt att nå önskvärda beslut.

Inom oförsiktighet och dålig analys och logik så hittar vi så klart också tidspress som faktor. Med tidsbrist blir vi oförsiktiga och vi tar genvägar i analysen. Om vi jobbar med lite komplexa saker så kan det behövas regelbunden övning inom analys och logik. Inom permakulturen använder vi oss av en hel uppsjö av analysverktyg. SWOT/C, Scale of Permanence, Web of Connections, Zonkartor, DAFOR, Desire Lines, PMI/PNI, Resouces & Boundaries, 8-Shields, Enneagram för att nämna några. Eller varför inte meditation?

Förvirring i informationsled kan vara svår att lösa kortsiktigt. Här skapar vi misstag ibland när vi behöver fatta beslut med begränsad information. Detta är inte sällan de mest knepiga besluten. Dåligt designade organisationer, föreningar eller grupper hamnar här ofta, när det inte finns väletablerade eller funktionella vägar för att information och feedback ska nå dit det behöver nå. Här behöver vi kanske designa våra samarbeten från grunden, och definiera ansvarsområden tydligare. En vägledande permakulturprincip här är Från mönster till detalj (From Pattern to Detail).

Men det är alltid i slutändan beslutet som är det avgörande för ett misstag. “Ett felaktigt beslut” säger vi ofta. Men ur ett permakulturperspektiv så kan vi vända det felaktiga till något positivt, om vi ställer oss frågan: Vad kan jag lära/skörda från detta, och hur kan det samtidigt komma andra till dels?

Ett bra exempel på att misstag inte behöver vara dåliga, är så klart upptäckten av penicillin – ett strålande misstag för mänskligheten. 

Så nu har vi alltså tittat på några fällor där beslut kan generera oönskat resultat. Nedan följer några enkla trick (tekniker på permakulturspråk) som jag försöker använda aktivt innan jag själv beslutar något. Ibland lyckas jag, ibland inte.  

  • Separera fakta och tolkning – Mycket av de fakta vi stöter på bygger på tolkning. Det är bra med båda, men det kan blir rörigt att blanda ihop dem. Detta märker vi ofta genom att tolkningar leder till att vi blir känslosamma angående något. När vi stöter på något – försök att sätta faktabiten på ena sidan och tolkningsbiten på den andra, och titta på dem var för sig, och hur de hör ihop. Vi tolkar hela tiden! Det blir mindre rörigt när vi separerar och därmed mindre risk för misstag.
  • Skaffa ytterligare perspektiv (fakta) och åsikter (tolkning) – Ett annat perspektiv hjälper oss att se vårt eget perspektiv och hur vi fungerar enligt Confirmation Bias.
  • Sov på saken – Vi analyserar hela tiden, vare sig vi vill eller inte. Att ge processen mer tid när vi kan, förhindrar att vi hamnar i tidsknapphet. En fråga jag brukar ställa mig själv är: “Behöver jag fatta detta beslutet nu?” Att sova på saken funkar!
  • Skaffa en fungerande beslutsprocess för en grupp – Detta är ett jätteområde som behandlar stora ämnen som Autokrati, Demokrati, Konsensus, Sociokrati och mycket annat. Med en fungerande beslutsprocess minimerar vi faktafel och får höra olika tolkningar. Inom permakulturen börjar det bli mer och mer vanligt att använda Sociokrati, då det är en beslutsprocess som arbetar efter naturliga mönster – utan prestige.

Men åter till mitt misstag om cement. Vad gick inte som väntat, och hur har vi vänt det till en fördel?

Jag skrev och påstod att det genereras runt 800 ton CO2 i atmosfären för varje ton cementklinker som används. Det är ju bara fel. Källan jag använde mig av var boken Byggekologi av Varis Bokalder, som för övrigt är en helt enastående bok för permakulturmänniskor, byggare och människor överlag. Men den siffran om CO2 är bara fel så klart. 

Jag har okritiskt använt den siffran ibland, men när jag insåg att ett ton cementklinker i så fall skulle motsvara 100-årskonsumtioner av CO2 för en genomsnittssvensk så ringde en varningsklocka. Kan det vara möjligt? Kan det vara i närheten av rätt? Jag har ju gjutit en del i livet och jag har ju till och med arbetat några månader på en cementfabrik och faktiskt producerat cementklinker, för 20+ år sen. Aldrig har jag hört något liknande. Men boken Byggekologi är ju näst intill en bibel för omställare, självbyggare och ekobyggare – boken är en auktoritet i sammanhanget. Så det påverkade omedvetet mitt självförtroende. Jag var också ordentligt tidspressad och därmed lite oförsiktig – jag snokade inte reda på ett annat perspektiv, trots att varningsklockorna ringde. Nu har jag precis pratat med författaren Varis Bokalder, och det visar sig att det är ett enkelt tryckfel/enhetsfel. Upp till 800ton CO2 / ton cementklinker ska vara 800kg CO2 / ton cementklinker. Ett fint exempel på förvirring i informationsled som vi nu har rett ut. Varis tackade för det, och jag gör samma sak.

Men det måste ju sägas. Den ursprungliga felaktiga siffran är ju vansinnigt hög, men även den korrekta siffran är ju på alla sätt tillräcklig för att inte använda cement eller betong någonsin igen. 

Ur ett permakulturperspektiv har vi nu vänt det felaktiga inlägget till en läroprocess för mig och för fler, och Varis kommer att ändra i boken inför nästa upplaga. Fler personer har närmat sig permakulturtänkande och perspektiv på misstag. Förhoppningsvis så har faktamissen också gjort att flera redan har valt bort cement för all framtid! 🙂

Referenser:

Varis Bokalders fatansitska bok Byggekologi.

Den som vill fördjupa sig i ekologi och tanke, kan titta närmre på boken En del elementære logiske emner (på svenska 1981 Empirisk semantik) av ekosofen Arne Næss

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *